Igår fick jag en insikt när jag låg och skulle försöka sova. I perioder då jag känner att all min kreavitet har nåt botten och allt jag målar/fotar bara känns trist och dåligt. Inget kan ändra den åsikten, även hur mycket komplimanger man får.

Jag har kommit på, varför jag känner så. För om jag känner att jag inte anstränger mig, så känns det som att jag inte har målat något bra även fast det kanske var det från början och jag BEHÖVDE inte överanstränga bilden bara för att få känslan av att jag har ansträngt mig.

Det kanske låter lite lulligt men jag hoppas ni förstår.

Jag måste försöka bryta detta mönster i dessa perioder, för det hjälper inte att ha det tankesättet. Tanken blir vad man gör den till. Det har jag tagit till mig i andra sammanhang, måste verkligen få in detta på min kreativa sida.

Jag har en sådan period nu, det är jättetrist men det är tur att jag har min nördiga sida kvar i dessa perioder. Då är film-nörden och Psykologi-nörden i mig framme. Som en riddare i nöden. Så istället för att tröstäta så kan jag tröst-läsa-eller-se-på-film. Fast ibland så händer det att jag tröstäter med, det tror jag alla gör, någon gång.