Att ständigt gå i ett vakum fylld av en slags diktator till mående, utan rätt att tala, utan rätt att kunna påverka. Det är inget liv. Då fyller jag hellre min vardag med sådant som får mig att må bra. Vem hade inte gjort det?

Det är lätt att stå och säga ”ta inte droger”. Men när man väl är i en sån situation. Då man inte vet vart man skall ta vägen. Utan är kontrollerad av ens inre demoner. Ser du en utväg så tar du väl den? Om man tillfångatagen och ser en utväg. Då tar man väl den? Man tänker väl inte ”Eh, jag får snart en andra chans att smita?”

Om man kan smita så gör man hellre det än att leva ett liv i plågor?

Tycker folk borde tänka innan de talar. Man kan inte tala om man inte förstår, eller kan relatera. Men man kan utan problem diktatera. Jag har bra tålamod med alla sorters människor, men med ignoranta klarar jag knappt av. Då får jag lugna mig med att säga "Hen vet inte bättre". 

Jag säger inte att det är okej med droger. Men för många är det väldigt... Bra... Tyvärr. Hatar att skriva att det är bra. Det är inte bra, men det kanske är det bästa för stunden? Beroende på vilken nivå av sitt mående man är på. 

Om man har försökt göra allt man kan, utan förändring. Det är iall fall så jag upplevt det. Men som sagt, det är inte bra. Men det kanske är bättre än andra dumheter som skulle kunna skada andra. Nu blev det snurrigt igen, självklart skadar ett beroende ens omgivning. Men kanske inte på samma sätt som om man hade tagit sitt liv?

Kan analysera länge om detta. Men jag hoppas ni förstår min poäng. Många människor väljer inte att må dåligt, de ser bara för stunden en utväg. Tills någon närstående ger den en hand att greppa tag i.