Sitter och smuttar på mitt blaskiga kaffe. Funderar över saker jag kan tänka mig jobba med. Illustratör, fotograf och psykolog är det som slår mig. Fast det bästa hade varit att arbeta som konstnär, leva på ens egna verk. Det är den största drömmen. Men för att nå dit krävs ett bra självförtroende och en enorm drivkraft. Just nu känner jag att det är en lång bit dit. Jag vill ju inte att målandet skall bli ett måste eller kravfyllt. Då känns det ganska meningslöst.

 

Målandet är si och så i denna perioden. Jag målar, men det tar lite längre tid än vanligt. Kan sitta i timmar och måla smådetaljer. Det är skönt att måla så länge kraven inte är allt för stora.