Jag har gått och blivit kvinna. Min nya grej är läppstift



Hej!

Jag har och kommer vara inaktiv ett tag men jag har inte givit upp bloggen. mvh lisette

Klipper & Klistrar.

 

En hård dag i Högsäter.

Är helt slut efter en hård dag i Högsäter. Jag och några från klassen sålde på loppis och vi drog in en hel del till klassresan. För det mesta var det gamlingar som tittade in. Det var väldigt mysigt. Det tråkiga är att jag glömde kameran. Hade varit kul att ha några bilder. Men men. Vi fick även sålt massvis med lotter! För det mesta tack vare Ippe. 
 
Efter detta tog jag och en som heter Jenny en fika i Färgelanda. Det var jättemysigt. 

Åh vad jag älskar blåbärspaj!

Det var väldigt segt att komma upp idag. Med en enorm kraftansträngning stängde jag av klockradion och började den nya dagen med en suck. Jag vill inte. Jag vill bara vara hemma och dricka te, eller något. Men men, jag kom iväg tillslut. Direkt när jag satte mig på bussen tänkte jag ”somna inte, somna inte och åter somna inte”. Men ögonlocken levde i sin egna lilla värld och mitt tänkande började sakta men säkert bli sluddrigt och till slut somnade jag med ett ryck men vaknade lika snabbt igen. Igen och igen hände detta. Tills jag tillslut tröttnade och försökte tänka på affirmationer. Det gick sådär. Men det gick.

När jag kom fram så skulle vi börja med den första lektionen att stöpa ljus. Som vanligt. Det gick bra, lite stressigt men det gick bra. Detta skulle vi göra fram till tolv så vi hade en bra stund på oss.

Efter detta var det lunch. Det var någon mumsig soppa med varma goda bröd till. Väldigt gott. Och inte nog med det, det var efterrätt idag med! Det var blåbärspaj! Åh vad jag älskar blåbärspaj!

Sedan var det fysisk aktivitet men eftersom att jag har skadat min ankel på något märkligt sätt så hoppade jag över det. Tänkte att jag skulle simma när jag kom hem men nu sitter jag här och skriver istället och väntar på bättre tider med en kopp grönt te.

 

Idag var jag en mycket nöjd Lisette.

Idag var det segt att komma upp. Men jag lyckades tack vare mamma. Vad hade jag gjort utan henne?

Tog bussen som vanligt, slumrade till och såg i kors när vi var framme av trötthet. Tog en cigg och begav mig till skolan. Den första personen jag träffade var Anna, vilket var tur för jag var påväg in i Livssalen. Trodde det var tisdag men det var det icke. Vi skulle börja dagen med… Öh… Dramaövningar och lite annat skoj.

Sedan var det fika och sedan skulle vi börja med projektarbetet (Vi ska samla in pengar till en resa). Och mina föreställningar om hur det skulle bli försvann med vinden. Det gick jättejättebra! Alla var öppna för förslag (även jag) och alla kom med idéer och det var massvis med geniala förslag. Jag kom med min fotoidé men jag hade inte riktigt tänkt igenom den, liksom vad de andra skulle göra om vi valde den idéen. Men sedan kom idéer som:

·         Att göra tvål

·         Göra teer

·         Blomsterarrangemang

·         Måla muggar och tallrikar

Det var de idéerna som vi alla kom överrens med. Men sedan kom vi på att vi kanske inte har tiden att göra allt detta så då blev vi lite snopna. Men jag är glad att alla kom överrens så bra. Idag var jag en mycket nöjd Lisette.

Efter det hade vi mental träning, vilket var extremt givande.

Efter skoldagen tog jag genast bussen hem och när jag kom fram så ringde jag mamma så att hon kunde komma ner och ge mig träningsväskan så simmade jag 30 längder. Kändes väldigt bra. Men nu smyg äter jag godis i vardagsrummet och jag hoppas innerligt att mina föräldrar inte ser detta inlägg. Inte det sista iallafall.

Kommer ändå inte undan.

Det var både spännande, nervöst och lite ångestladdat att börja skolan igen. Speciellt när jag fick höra att vi skall börja med projektarbeten, Jag är jättedålig på att samarbeta. Men jag antar att jag får se det som en utmaning. Det är ingen idé att gå och grubbla och vara ängslig för det. Kommer ändå inte undan. Vi gjorde inte så mycket idag, vi bara gick igenom vad som var på schemat och så. På slutet av dagen skulle vi samlas i stora salen men jag var bara med en stund sen bestämde jag mig för att det kvittar om jag är kvar. Kände inte riktigt att det var något för mig. Gå runt på skolan osv. Har ju redan gjort det.
 

Så när jag satt på bussen hem tänkte jag fram och tillbaka. Om jag skulle simma eller inte. Men så tänkte jag att jag har ju faktiskt börjat med thaiboxningen igen så jag kan unna mig att vara hemma och slappa idag. Får göra det imorgon efter skolan. 

 
 

Idag började dagen inte så bra...

Dystert väder vilket gjorde nästan hela dagen dyster men jag klarade mig genom skoldagen och hade ett ganska muntert mående. Fick kämpa fram det emellanåt men det gick bra. Nu sitter jag hemma och smuttar på mitt smått brända kaffe och tar en välförtjänt cigg då och då. Rökning är inte bra, fy satan för det. Jag lyckades hålla mig i cirkus en månad men när måendet började svikta igen så föll jag tillbaka. Men jag röker inte lika mycket som jag gjorde innan. Det får jag i alla fall ge mig credit för.

Skall försöka få någonting målat. Det jag har skapat har jag inte blivit nöjd över.

Snart är det jul med, det är dundermysigt med jul men det är också lite ångestladdat för jag är urkass med pengar. Får 1000 spen i månaden, det är mitt studiebidrag och jag är jättedålig på att spendera på rätt saker så jag får låna av mina snälla föräldrar så får de tillbaka när jag får min månadspeng nästa gång.

 

- En liten berättelse -

"Myggan som trodde han var slug"
 
På den ensamma gatan låg det ingen gata. För Gatan är en man med ett stort G. Det vi kallar ”människa” i vårat universum betyder ”gata” i ett parallellt universum. Det som ligger på Gatan är sjöar av svett, med krulliga hårstrån som vass. Andningen skapar en liten jordbävning så att sjöarna ändrar plats. Gatans djur Ralf som var en sten kastade sig över Gatan och slickade han alldeles ren. Gatans plötsliga skratt skapar tsunamis och det vi skulle kalla ”naturkatastrof” i vårat universum är i Gatans universum en lätt dans. Det dansas och dansas, tills Gatan blir alldeles matt och faller rakryggad på människan pladask.

Det är gropar över hela gatan, stora som små. I vissa hålor samlas det återigen dammar och andra hålor väller det ur grodor. Gatan är trött och vrider sig slött.

Men helt plötsligt så känner Gatan att det är något som kryper på honom. Gatan kollar på sin arm och fick syn på en mygga utan charm.

”Hej” sade myggan glatt. ”Skulle du vilja bjuda på en droppe röd champagne?”

”Jomenvisst” svarade Gatan, ”bara du inte ger mig sjukdomar och annat trams”.

”Absolut inte” svarade myggan slugt, utan att Gatan lade märke till myggans lilla sug. Det sved lite grann, men det gick över och myggan tackade glatt och försvann surrandes från Gatan i hopp om att finna champagne någon annanstans.

Dagarna gick, och Gatan vandrade runt utan bekymmer och problematik. Men utan Gatans märkande blev hans mående i sämre skick.

Han muttrade dystert för sig själv ”Nääe, den långmunnade filuren ljög för mig, jag som litade så starkt och detta får jag i gentjänst?”

Tillslut blev Gatan så dålig att han var tvungen att lägga sig ner. Han låg länge, i nästan ett dygn! Tills han tröttnade och dog i ett stup. Gatan låg länge, i flera dagar och då fick myggan syn på honom, fast det var lite svårt för det var alldeles knökat med andra myggor som åt. Snart fanns det inget kvar och då sade myggan till sin Myggmö…

 ”Åh vad bra, för då dödar Gatan de som äter av honom, och då blir det mer till oss!”

Myggmön tittade fundersamt på myggan och frågade…

”Men kommer inte vi också då dö?”

”Nej, för det är jag som sprider eländet i denna miljö.”

Dagarna gick för myggorna med, de kände sig rastlösa och ängsliga. Kan de inte bara dö? Frågade de varandra i tid och otid. De surrade runt i flera dagar, likaså de andra myggorna runt Gatans kropp, de vill verkligen inte ge sig. Myggmön och Myggan kikade emellan, han såg något sippra mellan bena. Det var en fors med blod, utan stopp och utan ro!

”Vad är detta?!” skrek Myggmön förskräckt

”Åh nej, åh kära nån!” Myggan flippade ur och mumlade sorgset…

”Detta är slutet på vår existens, detta är en kvinnlig Gata med mens. Vi suger i oss allt och flyger, så slipper vi leva som de andra förtjockade Mygger.” sade Myggan barskt.

 De fyllde sig själva och hoppade sedan från toppen av Gatans näsa.

”Farväl min sköna”

”Farväl min älskade”

*SPLAT*

Slut

 

 

Maten var iallafall god.

Idag så brukar vi egentligen ha utflykt, men inte längre eftersom att vi byter schema varje månad. Då har vi nu istället ”matlagningskurs”. Min första tanke och känsla var: ”nej, snälla nej, måste jag.” Men det gick ganska bra ändå, vi blev indelade i tre grupper och min grupp skulle tillaga förrätten, den andre gruppen skulle tillaga varmrätten och den tredje gruppen skulle tillaga efterätten. I början var det väldigt stressigt, för alla var på samma plats, på en och samma gång och på detta blev jag lite yr och det hjälpte inte precis min osäkerhet inför att laga mat. När jag gick ut ur rummet ett tag och sedan kom tillbaka, hade min yrsel lagt sig och jag ville bara att någon skulle säga: ”Lisette, du skall göra det här…”

Men det inträffade inte, jag fick gå runt som ett fån och fråga hela tiden om jag skulle hjälpa till med något, jag måste nog ha varit väldigt tjatig.

Om jag skall säga något bra om denna dag så skulle det vara att maten var väldigt god, och när allt var klart så kände jag att mitt självförtroende smått hade ökat. Antagligen för att jag hade klarat av något jag absolut inte trodde att jag skulle. Det var en tuff utmaning, men det gick. Som tur det.

Och självklart, när jag väntar på bussen hem, så skall en förbaskad tjackpundare börja snacka med mig. Fattar inte vad det är med mig, i Uddevalla finns alla möjliga folk, men så fort jag kommer till Färgelanda så drar alla alkoholister och drogmissbrukare till mig. Som om jag var en djävla dealer eller något.

Vågade knappt säga något, de är som "djur" när de är påverkade, de kan anfalla närsomhelst. Man behöver bara se på dom. Åh vad jobbig han var.

Han: Men asså eh "hysteriskt skratt" vill du ha hö eller? 

Jag: Nej tack.

Han: Men asså eh, det finns ängar lite överallt, vi kan sno en hel bal och dela på!

Jag: Nej.

 

Onsdagsutflykt.

 

Trött.

Idag och igår har jag varit hiskelit trött. Jag har ingen aning om varför, jag har sovit som en stock och har gått och lagt mig hyfsat i tid. Men då slog det mig att det förmodligen är det plötsliga höstvädret som kom från ingenstans. Lite knepigt om det beror på det. Jag älskar hösten, den är så himlans mysig och lövens alla färger gör mig helt sprallig i huvudet. Det är så vackert.

Försöker läsa, men det går verkligen inte. Har varken ron eller orken.

Vi fick en uppgift idag, vi skulle börja skriva på en berättelse som började med ”På den ensamma gatan låg det...” och man fick inte avsluta den, för hon skulle ge oss en fortsättning nästa vecka. Lite jobbigt men samtidigt skönt, för när jag skriver berättelser så blir det ALLTID för mycket detaljer och jag får inte fart på någon handling.

Så här långt har jag kommit än så länge, fick begränsa mig. För att jag som sagt, inte skulle fastna med alldeles för mycket detaljer.

 

 

Onsdagsutflykt.

 

Idag blev jag sur.

Idag blev jag sur på min lärare Ywonne. Vi hade bild och denna gången skulle vi äntligen måla individuellt. Först så skula vi måla på ett stort papper och fyra låtar skulle spelas och när vi målade så skulle vi göra så att det blev rutor.

Jag gjorde som jag brukade göra och börjar med vatten, för jag älskar hur färgerna flyter ihop. Det var jättekul och jag blev nöjd med rutorna. Sedan skulle vi måla träd, hur man ville. Först skulle vi måla ett argt träd, det gick bra tills jag kom halvvägs, Ywonne hade märkt att det inte var några problem för mig att måla så hon ville utmana mig med att inte använda vatten. Jag blev jättesur, men jag förstår henne. För många i gruppen är det bara en utmaning att måla. Men åh gud så sur jag blev, jag märkte att det strålade surhet om mig. Men jag fortsatte och blev absolut inte nöjd. Det blev skitdåligt.

Så nu sitter jag hemma och målar precis hur jag vill, utan surhet.

 

 

Intressant.

 

I veckan gjorde vi några uppgifter/övningar som fick mig att tänka till och som var väldigt intressanta.

 

Måndag

Då hade vi hade vi estet ungefär hela dagen och då skulle vi alla måla på ett och samma papper, ett stort papper. Sedan när det hade gått någon minut så skulle vi byta till platsen bredvid och fortsätta på det personen bredvid hade målat.

Jag tänkte ”hmm, det är något lurigt med det här." Eftersom att Ywonne vill att det mesta vi gör ska vara kravlöst så tänkte jag att ”då målar jag som jag gör hemma!”. Jag skvatte färg, målade inget motiv och tänkte att ”detta kommer säkerligen bli övermålat och då är det ingen idé att anstränga sig och göra något som man verkligen blir nöjd över."

När det var slut så kollade jag på det stora, färgfyllda pappret och fick se där jag började måla. INGEN hade målat över mitt, alla andras var övermålat och jag antar att det beror på att de hade målat något, tex träd, sol, blomma, hus. Så de hade liksom att något att måla över, men när de kom till min bild så hade de inget att utveckla/täcka över.

Det tyckte jag var verkligen intressant och väldigt kul.

 

Torsdag

 Då såg uppgiften ut så här…

 

1.       Kolla in något i detta rum

2.       Gå till huvudbyggnaden

3.       Gå ut

4.       Något ni har på er

 

Man skulle hitta något på dessa olika ställen och med endast skriva fem ord som beskriver det man hade valt. Jag valde…

 

1.       En byrå – Luktar gott, intressant, hårt, tungt, brunt

2.       En växt – Långt, ståtligt, beige, strävt, grönt

3.       Solen – Strålande, bländande, skuggigt, glimmande, ljust

4.       Min kofta – Mjuk, ihålig, vinröd, behaglig, ljuvlig

 

Sedan skulle man skriva ”Jag är” ovanför orden, det tyckte jag var väldigt intressant. För det är så lätt att beskriva allting runt om en, med positiva ord. Men man gör det aldrig till sig själv. Antagligen för att man inte kan se sig på samma sätt. Man tänker inte ens på att det är föremål man beskriver när man läser orden för sig. En del stämmer faktiskt in på mig. Så himla intressant!

Detta borde ni testa!

Onsdagsutflykt.

Tänkte egentligen inte skriva ett inlägg, är alldeles för trött, men jag tyckte att det passade bra med en uppdatering. Det var ett tag sedan nu. Har jag gått ca tre veckor på Livslinjen i Färgelanda och för var dag så släpper nervositeten mer och mer. Det är jättehärliga människor i klassen och jag tror nog att det är det i dom andra klasserna med.
 
På onsdagar har vi alltid en liten utflykt på förmiddagen, idag var vi i Ödeborg, i en skog någonstans. Det var väldigt avslappnande, hittade massa lingon. Synd att jag inte hade en påse med mig. 
 
 

Allmänt.

Åh jisses, nu har jag varit i skolan i 4 dagar och jag har blivit vansinnigt trött efter varenda dag. Idag har vi fått "lära känna Färgelanda", då blev vi indelade i olika grupper och ett papper med frågor. vi skulle även fota oss på vissa platser, det var jobbigt och varmt. Min kamera vill fortfarande inte funka heller, eller den funkar när den känner för det, den glappar. När jag skall ändra inställningarna när den står på manuell så vill inte "vrid-spaken" göra som jag säger. Mycket tråkigt, jag älskar att fota. Men jag fick iallafall till en okej bild, skall nog ta med mig kameran till skolan imorgon ändå, så jag kan fota på morgonen. 
 
 
 

Imorgon börjar det.

Imorgon börjar jag på Livslinjen. Är supertaggad. Skall bli intressant/spännande att träffa alla olika individer. Men främst av allt så ser jag fram emot att ditresor och tillbakaresor. Att bara sitta för sig själv och mysa av sin självhet. Läsa massvis med böcker, somna till musiken i öronen eller att sitta och skissa/skriva.
 
Skall nog även ta med mig kameran emellanåt och utforska Färgelanda. Skolan känns som en gård. Det är jättemysigt där.
 
 

Taggad!

Jag är så himla taggad inför den kommande linjen jag skall gå. Livslinjen i Färgelandas Folkhögskola. Den är perfekt för mig.

 

I kursen ingår:

* Stresshantering 
* Mental träning 
* Individuell coaching 
* Självbildsträning 
* Drama, kommunikations - och reflektionsövningar 
* Socialpsykologi 
* Livskunskap 
* Fysiska aktiviteter 
* Estetisk verksamhet i färg o fantasi 
* Fantasifullt skrivande 
* Matlagning
* Yoga/Meditation
* Enklare massageövningar
* Övrigt: Studiebesök, utflykter, temaarbeten, gästföreläsare m.m.

 

Det har varit, är och kommer förmodligen fortsätta vara svårt för mig så förhoppningsvis kommer denna kursen ge mig väldigt mycket. Hur jag kan göra det lite lättare/bättre för mig själv i vardagen osv.

 

Har även läst/läser en hel del bra böcker som har påverkat mitt mående en hel del.

Exempel:

* ”Positiv Ångest” av Paul Moxnes

* ”De 50 viktigaste böckerna i en bok” av Tom Butler-Bowdon 

* ”10 skäl att älska Freud” av Monica Anjefelt (Det är flera författare som har skrivit olika analyser med Freuds teorier som grund. Hjälpte mig inte jättemycket men det var sannerligen intressant!)

Licn

Hei. Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva här men jag föredrar att använda bilder istället för ord. Jag har svårt att formulera mig ibland men någon gång då och då kanske jag skriver ett inlägg. Några av mina stora passioner är film, foto, lyssna på musik, läsa och psykologi. Och studera folks beteenden. Just det, jag älskar Monty Python och South Park. Jag heter Lisette och skulle älska om världen var i svartvit.

Tema Nostalgi gjort av Mimmi Thorneus