Efter att ha läst denna boken ett flertal gånger kan jag inte undgå att missa R P McMurphys otroliga styrka som person. Han stärker de svaga, han får dom att växa, han får dom att säga ifrån och stå upp för sig själva. Även om det bara är en liten sak. Boken är ett perfekt föredöme för de som är svaga. Man blir starkare och starkare ju mer man kommer in i boken och Ken Kesey beskriver allting så bra. Jag älskar att allt är från Indianen, Bromdens perspektiv men som jag samtidigt tycker är väldigt dåligt att de inte framvisar det i filmen. Jag vill inte klanka ner på filmen (Jag är ett stort fan av den filmen) men det är så många viktiga bitar som filmen missar. Jag vet det är så för de flesta böcker som blivit filmer men jag blir ändå lite sne på't.

Just denna texten jag hittade tycker jag beskriver symptom på depression eller melankoli. Vilket är ironiskt för tanken med elchocksbehandlingen var ju att de skulle bli ”friska” eller ”friskare”. Tänk att så systemet var så vrickat förr.

 

 

Mitt nyaste tillskott i växtfamiljen!

 

Det finns absolut inget bättre än en bra bok att försvinna i. Glömma alla bekymmer och bara leva sig in i olika karaktärers motgånger och framgångar. Så därför tänkte jag läsa Eragon böckerna återigen. Fantasy är min favorit genre. För där är all dagens verklighet borta. Långt långt borta. 

Dessutom älskar jag drakar. Vackra ståtliga djur.

Idag fick jag ett mycket fint samtal från en vän från livslinjen som heter Anna. Blev så glad! Vi bestämde träff på det fina cafét i stan som heter Yerba. Där satt vi i ca 2 timmar och pratade om allt möjligt. Det var jättetrevligt. Skulle väldigt gärna göra det fler gånger men hon skulle bege sig av långt bort. Men livet är långt så det kommer nog fler tillfällen för fikande och pratande. 

 

Har även börjat läsa Eragon böckerna igen. Avslutade nyss Urchin böckerna och fick sug efter nostaligi. Älskar att läsa men ibland kan det vara svårt när det är långa kapitel. Vill helst gärna korta kapitel så man kan ta pauser oftare. Vill gärna inte avsluta läsandet mitt i ett kapitel. Men men, nu kom jag igång med det!

 

 

Dessa penslar har jag haft i flera år och dom har inte övergett mig än. Haha här slösar man inte!

 

 

Äntligen fick jag foten ur ändan och begav mig ut och sprang/gick fort idag. Det kom som en blixt från en klar himmel. Jag fick ett ryck och bara sprang, tills jag blev trött, vilken gick väldigt fort. Men jag gjorde det iallafall så nu ska jag försöka få det som en rutin så det blir lättare med Thaiboxningen. 

 

Känner mig mycket nöjd. Ska tvinga ut mig imorgon med. Huvudsaken är att jag rör på fläsket!