Underbar eftermiddag. Regnet öser ner, smattrandes mot fönsterrutorna. Snart skall en storm inträffa, enligt vädernyheterna. Det ser jag fram emot. Det händer aldrig något spännande med vädret här i Norden. En storm här är i USA ett litet oväder.

 

Äntligen är det höst, den vackra hösten är förbi. Nu kommer den dystra hösten. Jag tycker det är mysigt, men min hjärna vill ändå att mitt stämningsläge skall vara lågt. Det ogillar jag. Men jag är ganska bra på att vända på det som tur är. När ögonen tröttnar kan man byta till ljuvlig höstmusik. Höstens färger är självklart de vackraste av alla årstiders färger. Det är tur det. För annars hade nog de flesta hamnat i en djup depression.

 

Det bästa med "dystra" hösten är att man kan vara inne, dricka te och läsa en spännande bok. Hösten får mig även att fastna i fantasyböcker. Det går inte att läsa sådana böcker på sommaren. Man är så himla distraherad av allt runt om en. Alldeles för mycket intryck. Samma sak gäller när den ”fina” hösten varar, man blir så distraherad av naturens alla möjliga färger. Tror nästan det är värre en på sommaren. Sommaren är varm och oftast solig men den är inte särskilt märkvärdig eller intressant. Bara härlig.

 

Den” fina” hösten är som sagt vacker, fascinerande, bländande, känslofylld, spännande … Det finns massvis med ord som skulle passa in.

 

Den "dystra" hösten är endast dyster. Det som får en att må bra får man se till själv. Där hjälper inte vädret till. Om man har tur så kan solen skina ljuvligt någon dag men för det mesta är den molnig, mörk och regnig.