Jag har en tendens till att älska äldre filmer, eller nej, jag gör det och ibland kan folk tycka att det är märkligt. Jag tycker dock att det är tvärtom, hur kan man inte tycka om äldre filmer?

Jag vet inte vad det är med mig men jag har blivit helt anti mot 2000-talets filmer. Eller jag har väldigt svårt för att tycka om dagens filmer och när jag väl gör det så GÖR JAG VERKLIGEN DET. Några utav orsakerna till att jag inte tycker om att dem är pga de är problemfria eller överdrivet animerade. Jag vill ha det så verkligt som möjligt, med verkligt så menar jag att omgivning, effekter och musik skall jag kunna relatera till det verkliga livet. Det kan jag med de äldre filmerna, okej skådespelarna förr agerar som om de ”läser från manus” men hur många spelar inte i det verkliga livet? Liksom inte är sig själva?

Känner att jag kan skriva miljontals sidor om varför just äldre filmer är bättre men jag håller mig till en halv sida. De är även otroligt mycket charmigare. Det måste man väl hålla med om?

Effekterna på B-filmerna är helt otroligt roliga. Även effekterna på de så kallade A-filmerna, ibland.

Jag har ett motto som jag följer väldigt bra ”Se äldre filmer innan du ger dig på dom yngre”. När jag är 80 bast kommer jag säkerligen uppskatta 2000-talets (och framåt) filmer.