Maten var iallafall god.

Idag så brukar vi egentligen ha utflykt, men inte längre eftersom att vi byter schema varje månad. Då har vi nu istället ”matlagningskurs”. Min första tanke och känsla var: ”nej, snälla nej, måste jag.” Men det gick ganska bra ändå, vi blev indelade i tre grupper och min grupp skulle tillaga förrätten, den andre gruppen skulle tillaga varmrätten och den tredje gruppen skulle tillaga efterätten. I början var det väldigt stressigt, för alla var på samma plats, på en och samma gång och på detta blev jag lite yr och det hjälpte inte precis min osäkerhet inför att laga mat. När jag gick ut ur rummet ett tag och sedan kom tillbaka, hade min yrsel lagt sig och jag ville bara att någon skulle säga: ”Lisette, du skall göra det här…”

Men det inträffade inte, jag fick gå runt som ett fån och fråga hela tiden om jag skulle hjälpa till med något, jag måste nog ha varit väldigt tjatig.

Om jag skall säga något bra om denna dag så skulle det vara att maten var väldigt god, och när allt var klart så kände jag att mitt självförtroende smått hade ökat. Antagligen för att jag hade klarat av något jag absolut inte trodde att jag skulle. Det var en tuff utmaning, men det gick. Som tur det.

Och självklart, när jag väntar på bussen hem, så skall en förbaskad tjackpundare börja snacka med mig. Fattar inte vad det är med mig, i Uddevalla finns alla möjliga folk, men så fort jag kommer till Färgelanda så drar alla alkoholister och drogmissbrukare till mig. Som om jag var en djävla dealer eller något.

Vågade knappt säga något, de är som "djur" när de är påverkade, de kan anfalla närsomhelst. Man behöver bara se på dom. Åh vad jobbig han var.

Han: Men asså eh "hysteriskt skratt" vill du ha hö eller? 

Jag: Nej tack.

Han: Men asså eh, det finns ängar lite överallt, vi kan sno en hel bal och dela på!

Jag: Nej.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Design av Tasnim
Headerbild från WallpapersWide