Te som blev krig.

Jag skall förklara så gott jag kan. På 1700-talet dominerades tehandeln av det Brittiska Ostindiska kompaniet och med utvecklingen av snabbare segelfartyg och en kraftigt ökad handel föll priset på den tidigare mycket exklusiva drycken, så att även så kallat ”vanligt folk” kunde ta del av tedrickandet.
I över 200 år hemlighöll kineserna hur framställning och odling av te tillgår. Inget som tillverkade te fick lämna landet. Det enda som kineserna gick med på att ta i utbyte var silver och när tedrickandet började bli riktigt populärt i England hamnade deras ekonomi i fara. Istället började då det Ostindiska Kompaniet frakta Opium till Kina från sina kolonier i Indien. Opiumet såldes till kineserna i utbyte mot silver, vilket man sedan kunde använda för att köpa te. Detta ledde till det så kallade ”Opiumkriget” (1839-1842), under vilket kinesiska myndigheter försökte stoppa genom att konfiskera det och förstöra det. Detta besvarade engelsmännen genom att beskjuta kinesiska hamnstäder.
Detta blev som en efterföljd ”Boston Tea Party” i den brittisk-amerikanska kolonin Massachusetts Bay och genomfördes 1773 av en protestaktion mot den engelska regeringens tehandelspolitik. Patrioterna förstörde en stor télast, värd 18 000 pund. Detta resulterade att de stängde hamnen i Boston i 16 år och det stiftades nya lagar som hette ”Intolerable Acts”. Dessa lagar ledde sedan till protester som blev början av den amerikanska revolutionen.
Mycket, mycket intressant.