Åh. Igår när jag och Andreas vandrade på torp fick jag syn på ett fantastiskt fint omslag på en bok och jag tänkte genast att den måste jag köpa. Den var även väldigt billig för ett så fint omslag, den var säkerligen på rea eller något. Så idag lånade jag pengar av mamma och forde direkt till torp med siktet mot boken. Jag var så exalterad så jag brydde inte ens om mitt fula flin när jag betalade den. Jag ville bara börja läsa, så jag kunde fortsätta med nästa bok, med ett likaså vackert omslag. Satt på bussen hem och läste och läste. Ibland fick jag även rycka mig ur boken för att se till vart jag var, när jag skulle gå av. 

Tänk vad omslag kan fånga betraktaren. Jag hade säkerligen inte ens givit den en blink om den hade varit tråkig. Tråkig kan man tolka på olika sätt, men jag menar väl inte i min smak då. Den passar perfekt till i höstmörkret, så himla mysig bok. Den är lättläst med. Dessutom äääääälskar jag ekorrar. Det är ett utav mina favoritdjur.  Jag vet inte varför än men jag känner även att jag kan relatera till Urchin. Antagligen för att jag älskar ekorrar.

Skulle väldigt gärna se dessa böcker på film, fast då skall det helst vara lågbudget. Jag vet inte varför men jag tycker att lågbudgetfilmer är så himla mysiga. Vilket passar perfekt till denna bok.

-Ett litet tips-

Ibland när jag har lite pengar över brukar jag vandra in i en bokaffär och endast köpa den bok vars omslag tilltalar mig mest. På så sätt kan man hitta massa spännande böcker.

Hejsvejs, nu skall jag försvinna in i boken.

Djur när dom krigar:
* Skydda sitt revir.
* Skydda sin familj.
* Skydda sin mat.

Människor när dom krigar:
* Tycker inte samma sak.

Haha tänk djurdialogen om de krigade som människor: 
"Öh, jag tycker inte om din åsikt så nu skall jag döda dig."
"Helvete heller"

*Apbråk*

Vilken komplicerat liv vi människor väljer att leva.

Idag vaknade jag med ett ryck, såg att klockan var nio och i mitt bakhuvud så har jag varit på läkarbesök 9:30 de senaste måndagarna. Jag klädde på mig, borstade tänderna och begav mig, när jag hade kommit halvvägs så såg jag av min förskräckelse i en bilruta. Mitt hår stod åt alla håll så jag slängde bara upp huvan. När jag kom fram så rusade jag fram till expeditionen, alldeles andfådd och gick före en gammal dam i biljettkön. Fick dåligt samvete efteråt. Men men, sedan rusade jag till avdelningen och satte mig bekvämt på en stol, kände hur obehagligt svettig jag var. Inte jättesvettig, men klibbigt. Ush. Det gick 10 min, 15 min tillslut fick jag gå till expeditionschefen och fråga efter Arne. Hon begav sig till hans rum och när hon kom tillbaka så sade hon att jag hade tid kl 13:00. Helvete, helvete och åter helvete hörde jag mig skrika innanför huvudbalkarna. Så himla typiskt mig, att se fel på dagar och tider.  Jag pustade irriterat och begav mig sedan med tunga steg hem.

När jag kom hem så skulle Lasse hjälpa mig med att fixa min kamera, den vill fortfarande inte funka men då fick jag tipset att uppgradera programvaran. Efter någon timme då vi hade suttit och försökt, försökt och åter försökt men det ej ville funka. Kom vi fram till att programvaran redan var uppdaterad. Helvete, helvete, helvete tänkte och sade jag högt åter igen.

Jag tog mig en kopp te och lugnade ner mig lite. Sedan när klockan närmade sig 13:00 begav jag mig återigen till sjukhuset.

Efter vistelsen begav jag mig till staden till en affär som heter Maggans foto och försökte få något vettigt svar därifrån. Ungefär såhär löd svaret:

”Det är fuktskada, och om du skall lämna in den så kostar det ca 1000kr och då kan man inte garantera att kameran funkar helt.”

Fuktskada har jag redan listat ut, men det var skönt att få ett svar från en annan som har kunnande om kameror. Men på henne så lät det som att jag hellre borde köpa en ny kamera än att lämna in den, jag tänkte bara den kan väl inte bli värre än vad den redan är? Den kommer ju förhoppningsvis hålla sig ett litet tag om jag lämnar in den.

Fast jag måste ha jobb. För att kunna lämna in kameran, det suger. 

Jag har en tendens till att älska äldre filmer, eller nej, jag gör det och ibland kan folk tycka att det är märkligt. Jag tycker dock att det är tvärtom, hur kan man inte tycka om äldre filmer?

Jag vet inte vad det är med mig men jag har blivit helt anti mot 2000-talets filmer. Eller jag har väldigt svårt för att tycka om dagens filmer och när jag väl gör det så GÖR JAG VERKLIGEN DET. Några utav orsakerna till att jag inte tycker om att dem är pga de är problemfria eller överdrivet animerade. Jag vill ha det så verkligt som möjligt, med verkligt så menar jag att omgivning, effekter och musik skall jag kunna relatera till det verkliga livet. Det kan jag med de äldre filmerna, okej skådespelarna förr agerar som om de ”läser från manus” men hur många spelar inte i det verkliga livet? Liksom inte är sig själva?

Känner att jag kan skriva miljontals sidor om varför just äldre filmer är bättre men jag håller mig till en halv sida. De är även otroligt mycket charmigare. Det måste man väl hålla med om?

Effekterna på B-filmerna är helt otroligt roliga. Även effekterna på de så kallade A-filmerna, ibland.

Jag har ett motto som jag följer väldigt bra ”Se äldre filmer innan du ger dig på dom yngre”. När jag är 80 bast kommer jag säkerligen uppskatta 2000-talets (och framåt) filmer. 

Denna dag är lika spännande som alla andra söndagar, alltså noll spännande. Dock blir den mer spännande när jag läser om te. Just nu är jag inne på grönt te, man skall helst dricka det 2 ggr om dagen resten av sitt liv, om man vill leva några år mer. Förtillfället så dricker jag ca 5 grönt om dagen. Så förhoppningsvis blir jag 100 år. Sen så är ju kosten väldigt viktig med, i Kina äter de otroligt mycket nyttigare och väldigt mycket fisk än vi här i västvärlden, vilket inte är så chockerande men det kan vara intressant att veta.

Har även upptäckt att jag kan ha en liten tofs i mitt hår. Det fick mig att sakna mitt långa hår, så nu skall jag försöka spara så länge jag orkar. Tänker dock inte ha superlångt, det orkar jag inte men ungefär till axlarna i så fall. Hoppas att jag orkar spara, för jag har tänkt det innan men då har jag fått ett infall och velat klippa det kort igen. Fast om jag skulle spara till axlarna så hade det nog inte känts som ”jag” längre. Det är så mycket bekvämare med kort hår. Slippa fixa det, slippa kamma det osv. Men jag saknar att ha håret i tofs. Det är så mysigt på något vis och ha lite hår som sticker ut framför öronen.

Försöker även få ordning på mitt liv, mitt rum igen. Vilket som vanligt inte går alls som man planerat. Man gör allt utom det man skall göra när man planerar städning. Får försöka tränga in mitt motto i dessa situationer "tänk inte, bara gör". Det funkar alltd, speciellt om man vill få något gjort. 

Så Te, massor av te och mörkchoklad och Sagan om ringen består denna dystra dag av. Kunde inte bli bättre, senare ikväll blir det Lasagne med, det är väldigt gott.